Vi kan inte anställa bara kvinnor i förskolan

2020-02-12

Nyheter om misstänkta pedofiler i förskolemiljön är alltid smärtsamma. Denna gång gäller det en långvarigt anställd, men de flesta konstaterade övergreppen har utförts av tillfälliga praktikanter eller vikarier, vilket ställer krav på introduktionsrutiner, snarare än hur man går på toaletten, skriver Christian Eidevald, docent i förskoledidaktik, i en debattartikel i Dagens Samhälle.

Nyheten är smärtsam. En misstänkt pedofil på en förskola i Botkyrka kommun har arbetat med barn i 17 år utan att misstanke om övergrepp verkar ha framkommit. Hur är det möjligt? Är förskolan en säker plats för barn? Efter att under flera år ha forskat om sexuella övergrepp mot barn och om män i förskola vet jag att det är få områden som väcker så starka känslor.

När en misstanke framkommer föreslås ofta snabba åtgärder. Inlåsta mobiler, alltid två vuxna närvarande, full insyn till barnens vila och blöjbyte. Problemet är att det vid tidigare övergrepp ibland funnits rutiner. Mobiltelefonen låg inlåst, men det fanns en extra-mobil. Dessutom behöver vi fundera kring barns integritet. Vad skulle vuxna tycka om att gå på en toalett utan dörr? Ska det alltid vara två vuxna? Det finns många fördelar med att dela upp barnen i mindre grupper och övergrepp har kunnat utföras även med andra vuxna i närheten, delvis på grund av stor okunskap om vad som är ett sexuellt övergrepp (beröringen gick fort, ingen omkring märkte något).

Barn och föräldrar måste kunna lita på att de som arbetar på förskola tar hand om barnen på ett säkert sätt. Arbetsuppgifter innebär omsorg med blöjbyte, påklädning, vila, kramar och tröst. Vid (misstänkta) övergrepp ökar anmälningar även mot män som, utifrån vad allt pekar mot, bara har gett den omsorg som barn har behov av och som är nödvändig för lärande och utveckling. Utan kunskap finns risk att kvinnor och män tänker mer på sin egen säkerhet än på barnens behov av omsorg. Okunskap riskerar att förövare missas och oskyldiga misstänks.

För att klara förskolans behov av rekrytering kan vi inte anställa medarbetare från enbart halva befolkningen (ca 97 procent är i dag kvinnor). Vi behöver anställa både kvinnor och män. Det saknas samlad statistik, men det verkar handla om ungefär ett konstaterat sexuellt övergrepp per år i förskola. Varje övergrepp är ett för mycket, men även om det finns ett mörkertal talar mycket för att förskolan är en av de säkraste platserna för barn att vara på. Statistiskt sett betydligt säkrare än hemmet och andra platser där barn och vuxna möts.

I det nu aktuella fallet riktas misstankar mot någon som arbetat i förskola i många år (vilket är ovanligt). De flesta konstaterade övergreppen är utförda av tillfälliga praktikanter eller av vikarier, vilket ställer krav på rutiner av introduktion och arbetsuppgifter. En praktikplats eller ett vikariat kan vara vägen in till yrket. Rutinerna behöver därför både skydda barnen och ge god introduktion av nya medarbetare.

Forskning visar att det inte självklart är rutiner med inlåsta mobiltelefoner, flera närvarande vuxna eller insyn vid blöjbyte som gör förskolan mer säker. Rutiner, utan kunskap och dialoger, kan snarare skapa en falsk känsla av säkerhet. Signaler om övergrepp kan missas (vi har ju rutiner som gör att övergrepp inte sker). Det bästa för att förebygga övergrepp är att återkommande prata om vad som är ett professionellt bemötande av barn. Det är i dessa dialoger som det skapas förutsättningar för god omsorg och för att reagera på signaler om att något inte står rätt till.

De rutiner som är viktiga att ha är hur dessa signaler ska hanteras för att avslöja eventuella övergrepp, på sätt som gör att förövare kan lagföras, samtidigt som eventuella missförstånd snabbt reds ut. På så sätt kan vi arbeta med barnens bästa i fokus, samtidigt som vi arbetar för att de kvinnor och män som utför ett professionellt arbete kan vara trygga i sitt yrkesutövande.

(Dagens Samhälle)

Kontakt

201512251451053172LpnMqsb9